När ska du föda?
i mars månad

 

Tror du att ert barn kommer på utsatt datum?
Jag är en person som älskar att ha koll på vad jag ska göra och när jag ska göra det, jag tycker inte om överraskningar och tanken av att någongång kanske bli "kidnappad" skrämmer mig lite just för att jag inte har en aning om vad som komma skall. Därför tror jag också att bebis kommer att överraska oss båda med dunder och brak- säkert genom att komma så långt efter bf som möjligt, bara för att jag verkligen ogillar människor som alltid kommer försent. Men att bebis kommer sent gör inget. huvudsaken är ju att allt går bra!

Vilken vecka är du i nu? 
15

 

 

Jag får säga ja på den frågan. Jag blev gravid på sommaren och "upptäckte" graviditeten efter en resa till turkiet som jag inte mådde så bra på. Jag var trött och hängig och hade ingen speciellt bra aptit. Tänkte inte jättemycket på det egentligen. Några dagar efter vi kommit hem därifrån skulle vi iväg till älmhult för att köpa ny säng, samma dag hittade jag ett fyrklöver och tänkte direkt "tänk om.. ja men kanske att det är så ändå.. ikväll måste jag ta ett test!" Jag sa ingenting till Niklas för jag hade ju en tanke om att den dagen det visar positivt ska jag göra något "storslaget" av det hela. På kvällen tog jag ett test som visade sig vara positivt. Ni kan ju tänka mig på toaletten "åhh herregud!!!! :DDD" skrek självklart direkt på Niklas att han var tvungen att komma, visade honom testet och så kramades vi. Ja det blev inget "storslaget" men det blev bättre än så. I tre dagar efter tog jag test morgon och kväll och alla visade positivt. Vi var äntligen gravida.

 

I slutet av juli åkte vi till london på en resa som varit planerad sen länge. Där och då började jag må dåligt, fick svårt att behålla mat och orkade inte riktigt. Resan blev ändå så bra som den kunde bli bara att vi fick tänka lite "ute på äventyr- tillbaka till hotellet för vila-ut på äventyr" När vi kom hem efter londontrippen började allt det andra. Jag började kräkas minst 20 ggr per dag, blev yr och matt och orkade ingenting. Svimmade ofta och ingenting ville fungera. Jag mådde verkligen dåligt. Jag var envis och till en början ville jag inte besöka någon läkare men tillslut insåg jag att det här går inte. Iom min tjänst med uppehållsanställning hade jag sommarlov och började tänka på att sommarlovet var ju slut snart och jag skulle börja jobba den 8 augusti. Gick till läkaren som snabbt förklarade för mig att jobba kan du tyvärr inte göra med detta måendet. Blev då sjukskriven två veckor till att börja med. Där och då började det med sjukhusbesök för dropp, fick snabbare inskrivning på mödravården för att få läkarkontakt även där som jag var på kontroll hos en gång i veckan. Nu sitter jag här med fortsatt sjukskrivning till slutet av oktober pga "allvarlig hyperemesis med grovt nedsatt bltr, viktnedgång 8 kg, risk för skador i fall mm. Måste helt anpassa sitt dagliga liv att motverka symtom. Måste kunna vara enskilt och ha möjlighet till att vila regelbundet" enligt mina papper till försäkringskassan. Det är tufft helt enkelt men jag kämpar på tillsammans med NIklas. Niklas är verkligen guld värd mitt i allt detta!! min hjälte rent ut sagt. 

Har du fått några bristningar? 
Nej inte än så länge. 

Jag kommer kanske någon gång ta upp min rädsla för förlossningen i bloggen, men vi kan säga såhär. Ja jag är rädd. Detta är något jag just nu får hjälp för genom MVC och jag måste bara säga att jag aldrig behövt höra "det har kvinnor gjort i alla år. vi är gjorda för det här. det fixar du" utav personalen där vilket är fantastiskt skönt. Dem har bemött min rädsla bra och erbjudit mig all hjälp jag kan tänkas behöva få. Fantastisk barnmorska och läkare helt enkelt. 

I och med att jag inte mått så bra så har jag inte haft några "cravings" jag har ibland tänkt "åh så gott det hade varit med surt godis" men annars tror jag inte det. Äter minst en piggelin om dagen men det är mest för att det är det enklaste för mig att behålla.

Hur tror du/ni att barnets personlighet kommer att bli? 
Vi är två föräldrar som har nära till skratt och lite galenskap. Vi båda älskar när vänner runt omkring oss mår bra och är båda två väldigt omtänksamma och familjära på det sättet. Jag tror och hoppas att vårat barn får en sund syn på människor, att barnet lär sig skratta och ha roligt. Usch det är jättesvårt men jag tror egentligen bebisen kommer vara en blandning av oss båda med lite galenskap, glädje, kärlek och nyfikenhet!

Hur reagerade du/ni när du plussade? 
Vi skrattade, kramades och var glada. 

Har tyvärr inte kunnat njuta så mycket av det hitills men får väl säga den växande magen.

jadu.............. är det nu jag ska skämta  lite och säga "det hade ju varit skönt att kunna bajsa mer än en gång i veckan?" istället för att gnälla på mitt mående.

Inte ett gram

Vad ser du fram emot mest? 
Just nu RUL i oktober, sen att få handla lite bebiskläder såklart. Men i det stora hela längtar jag till mars, såklart.

Att bära vinterjacka som gravid

Vi har inte gått in i den där bubblan ännu men jag skulle tro vi gör så som känns bäst för oss. Båda ska iallafall få vara hemma och njuta av stunden med bebis.

Vi har köpt spjälsäng och lite kläder. Har bestämt oss för barnvagn och babyskydd som ska beställas tre månader innan. Vi har alltså kvar skötbord och lite mer kläder och "bra att ha saker". Men vi har tid kvar, men ja, tiden går på något sätt snabbare nu och snart är det jul och sen är det helt plötsligt mars månad.

Har ni köpt allt som DU som mamma kommer att behöva efter förlossningen?
Nej verkligen inte, tacka gud för Frida och Emelie som är vänner till mig som är båda nyblivna mammor! Dem frågar jag allt om. Guld värt.

 

Hur tror du att du kommer att bli som mamma? 
Det känns nästan helt omöjligt att svara på den frågan. Det enda jag vet är att jag vill bli "världens bästa mamma" jag kommer ha dagar då jag är trött och känna att allt bara är jobbigt men jag kommer också ha dagar då jag bara går runt i bebisbubblan och mysa. Jag vill bebisens bästa såklart.

 

Hej!

 

Som min presentation nämner så väntar jag och min sambo vårt första barn. Det är tack vare detta jag startat upp min blogg igen, ja för jag har faktiskt haft denna blogg sen 2009 om jag inte minns helt fel, har dock tömt den helt på gammalt innehåll för att börja om på nytt. Då jag skrev väldigt mycket och ofta förut har jag självklart sparat "viktiga" inlägg för mig själv. 

 

Denna blogg har jag startat upp igen mest för att bara skriva av mig, men också för att nära och kära ska få följa min och Niklas vardag nu under graviditeten. Skulle det vara som så att fler personer vill följa är det självklart bara kul, men som sagt kommer detta inte vara någon "satsning" på en stor gravidblogg. Såna finns det redan tillräckligt många bra att följa. För ja, jag kan helt ärligt säga att min vardag just nu består av att följa just såna bloggar och även youtubers som delar med sig utav sina tankar och erfarenheter. Sen är det ju faktiskt väldigt roligt att kunna kika in på sin egen blogg och blicka tillbaka på allt man gjorde, tänkte och funderade på under graviditeten. Man kunde inte ana att det var så mycket man ska gå igenom från när man får positivt test fram till förlossningen som kommer ske i mars. Man är verkligen i en liten bubbla!